Det blev precis som jag önskade efter ultraljudet. Att få se vår bebis igen och att dessutom få veta att det är en liten kille, har gjort att jag äntligen hamnat rätt känslomässigt i det blivande 2-barnsmammalivet. Nu känns det verkligen som att vi ska få ett till barn, nästan som jag blivit gravid på nytt och insett det från första stund. Ja det kändes verkligen stor skillnad efter ultraljudet.

Dessutom har bebisen börjat att sparka mer och kraftigare. Igår var han helt tokig där inne. Det kändes som att han slog flera volter och sparkade som att ha ville ut genom magen. Det t.o.m syntes det på utsidan när han sparkade och Stefan kunde känna flera av sparkarna. Det är ett sånt härligt ögonblick när andra som man vill dela upplevelsen med, får känna bebisen sparka.

Nu ska jag iväg och jobba. Halv dag så denna arbetsdag lär gå fort med andra ord. Kram på er!

Ultraljudet gick jättebra! Barnet såg frisk ut och det verkar som att killarna kommer att få en lillebror kring den 21 september ♥

Både jag och Stefan tyckte att vi såg en snopp när hon gjorde rutinundersökningen. Så vi blev inte så förvånade när hon sen sa att det antagligen är en liten kille i magen.
Det första jag tänkte var ”Hjälp! Vad ska han heta??” Vi har inga killnamn ännu, tycker att det är jättesvårt. Men det ska bli roligt att börja fundera ordentligt på namn nu. Tjejnamn har vi en del så skulle det mot förmodan ploppa ut en liten tjej så är vi i alla fall förberedda på det

Jag älskar er mina finaste killar!

Hugio var ju sjuk hela förra veckan och då var det jag som stannade hemma och på sjukhuset med honom. Kanske är det bara jag men när de sa att Hugo behövde bli inlagd – då tänkte jag direkt att jag ska stanna med honom. Jag brydde mig inte ens om att fråga om Stefan  gärna ville utan jag hade bestämt mig för att jag inte ville lämna Hugo på sjukhuset, även om skulle varit med sin älskade pappa. Kanske någon speciell modersinstinkt?

Nu är Hugo frisk igen. Han fick ingen medicin igår och han verkar må bra ändå. Så idag ska det bli roligt att lämna honom till sin dagmamma. Han kommer nog bli väldigt exalterad när vi stannar utanför hennes hem, han vet precis vart vi är någonstans. Och direkt när vi kommer in så kommer han springa direkt till lekrummet och knappt vinka av sin mamma. Och jag är inte ledsen över att gå till jobbet, jag trivs så bra. Men visst hade jag gärna tagit lite sovmorgon hehe. Det första jag tänkte när jag steg ur sängen idag var att jag längtar till ikväll när vi ska gå och lägga oss igen haha.

Men Hugo verkar i alla fall pigg och redo att ta sig ut genom dörren. Att ta på sig ytterkläder är det nya roliga här hemma :)

Vi har faktiskt redan varit vakna i två timmar, trots att barnen var uppe extra länge igår kväll. Men vi har i alla fall sovit hela natten och det är ju det viktigaste. Sovmorgon är ju en sällsynt lyx nu för tiden.

Idag är jag trött så det blir som vanligt en massa mys med barnen. Men jag har några andra saker jag behöver göra, som att städa upp den här röran:

I September blir jag mamma för 6 gången!

Vi är hemma! Läkaren tyckte att Hugo fortfarande inte var helt bra men att han ändå andades så bra att hon kände sig trygg med att skicka hem oss. Vi fick med oss medicin som han ska få tills att han är helt frisk. Resten av arbetsveckan ska vi hålla oss hemma så att han får vila och få i sig medicinen. Det är skönt att se Hugo här hemma som vanligt igen och se honom springa runt och busa som den lille gladfis han är.

Jag är så glad över att vi är hemma igen. Det första jag och Hugo gjorde när vi kom hem var att ta en dusch och sätta på oss rena nya myskläder. Nästan tre dagar i samma kläder känns ju sådär. Till Hugo fick jag med mig ombyte och pyjamas men jag packade ju inte ned sånt till mig själv.

Nu ska vi mysa och ta det riktigt lugnt i soffan ikväll. Hoppas sen på en hel natts sömn. På sjukhuset har de väckt oss flera gånger varje natt för att ge medicin eller justera syrgasen. Så både jag och Hugo behöver verkligen få sova ordentligt.

KRAM